Då mitt liv rasade

Och fick en ny mening

They say as time goes by
It will be easier

Time has gone by
And I cant stop missing you


Jag vet inte, jag hatar att erkänna när det är något jag inte vet.
Men jag vet inte, vad det är jag inte vet.

varenda gång jag mår bra för en stund vänds tankarna tillbaka till Nicke.

Han finns alltid alltid med mig, i min själ, i mitt hjärta, i min kropp
Men hans död har påverkat mig så otroligt hårt, något så enormt, så det finns inga ord.

Jag kommer ihåg natten den 4 oktober Jag fick ett samtal av erik kl 04.00 , tittade vem som ringde & Blev förbannad över att hanringde så sent. Så jag sket i att svara, vilket jag än idag ångrar från djupet av mitt hjärta. Och just det valet jag just då gjorde, att inte svara, har fått mig att älta saker om och om igen. "Hade jag svarat hade de varit si, hade jag svarat hade det varit så.." Om det är en sak jag inte kan förlåta mig själv för, så är det för att jag faktiskt kunde trycka på "yes" knappen , dragit luren till örat och frågat varför han egentligen ringde så sent, men det gjorde jag inte, jag klickade bort honom.Jag kunde ha hört erik fråga mig ," Är niklas där? Vet d var han är? Han är i Västervik, men han är borta. Följ med ut och leta, vi åker från Norrköping nu." Men det gjorde jag inte, jag klickade honom och somnade om.
Dagen efter ringde erik och frågade om niklas var hos mig, Jag sa nej, har inte sett honom. Tänkte inte mer på det, för nicke var den typen som alltid klarade sig.So I thought ..
Så fel jag hade. så otroligt fel. Orkar inte skriva om hur jag reagerade när jag fick reda på allt o hur osv. Utan det jag ändå tänker tillbaka till som jag ändå kan le åt, en sak som gör mig SÅ varm bar jag tänker på det är när jag berättade för min klass.Pga chock inser jag såhär efteråt ) Jag pratade först med läraren om vad som hade hänt så att han visste vad det skulle vara om jag gick iväg.
Efter många tårar och mycket mod från min sida så kom alla fram till mig och gav mig en kram, och dessa människor kände inte ens mig, jag kände inte dom. Och det värmer mig än idag.

Jag kan inte förstå hur en sån här tragisk olycka ändå kan tillåta mig att se ljusa glimtar från den tiden. Det är som om Niklas fortfarande lever i mig, min själ, min kropp, mitt sinne.

Som att han alltid TOTALVÄGRAR att jag ska vara ledsen. Dit jag vill komma är att Smärtan över en förlorad bästa vän aldrig går att släppa, Men ack så mycket saker man kan göra för att det ska lätta.. För mig är vissa dagar skit, men det gäller att låta sig själv gråta och vara ledsen. Se bara till att du själv kan handskas med ilskan/rädslan/sorgen.. Bara för att jag är positiv betyder det verkligen inte att jag inte sörjer, för det gör jag, varevigaste dag.

Skriver det här för att hylla honom, men det går inte så bra, för att jag innerst inne nte kan acceptera att han är borta.
Gråt inte för att jag är död

• Du har min röst
• den finns i dig
• den kan du höra när du vill
• Du har mitt ansikte
• min kropp
• Jag finns i dig
• Du kan ta fram mig
• när du vill
• Allt som finns kvar
• av mig
• är inom dig
• Så är vi jämt tillsammans

föralltid du & Jag Nicke!