Allt han gör är ju helt..

Magiskt!

Nu börjar det lilla livet därinne att växa så det knakar.
Helt sjukt tycker jag, att det kan växa så fort, men ändå gå så sakta!
Längtar tills varje tisdag då det är en ny vecka och jag kan ta en bild, för att se om livet växt från dagen innan.


Och Ja! Nu har man ju slutat röka, och min abstinens går ju ut på min älskling, vilket inte är min mening speciellt när han själv slutat röka för våran skull.
Och dricker gör han inte heller, han säger "det är vi som ska ha barn, inte du, utan vi" så inget festande för han heller de kommande 7 månaderna.

Ibland känner jag mej så dum , känns som han gör allting, och jag gör Nada. Han jobbar natt, kommer hem oo e trött. o sen kommer ja o säger " ja orkade inte diska för ja va trött", det ska ju inte han behöva göra då. Naej skärpning EMiLY! Han jobbar ju, trots att han inte vill, trots att han vantrivs. Men ändå så går han dit varenda natt. Håller sig vaken och ändå lyckas vara trevlig mot gästerna, sjukt beundransvärt!


Han stöttar mig helt, inte bara genom graviditeten utan genom allt.
Han är som en bästa vän, en sån som faktiskt inte sviker.
Jag vill ge han hela min värld, Kan inte säga nog om hur mycket jag uppskattar honom.
Och den här kärleken är så stark. Det kommer alltid vara vi, jag vet det. Och det är en av anledningarna tíll varför jag väljer att föda hans barn. It's such a blessing!

He's my soulie.