Uppe på förlossningen

.. är nu min moder. Sitter och är barnvakt åt mina småsyskon till busfrön. min lillebror fick ett pingisset så han går o leker med bollen ÖVERALLT. dunk dunk dunk dunk. Fyfan. haha :) men ja lovade mamma o vara barnvakt så det är jag nu. "fyfan tänk sabina som ska få ut två" sa mamma. ja, fyfan. Men tänk sen att få två samtidigt med SÅ härligt. Mamma brukar prata om henne. jag tror hon smygälskar henne men inte vågar säga nått. Hon satte nog spår i mammas hjärta när hon o ja va på rymmen från egehem. Och i Nickes med. Sitter o kollar påtv4 fakta-Älskar den kanalen men har inte den hemma :( - De är två killar som voltade med vattnet i bilen. Den ena drunknade men blev återupplivad och dom sa ; " har man blivit nerkyld så snabbt och hjärtat stannade finns ändå en chans att dom återupplivas" tänk om jag hade sett nicke ramla ner i vattnet. Tänk om jag bara varit där. Tänk om ja bara sett honom, jag skulle hoppa i vattnet direkt, UTAN tvekan. så många scenarion om hur jag räddat honom snurrar runt o runt o runt i mitt huvud. Jag har skuldkönslor varför jag inte tog det på allvar att han var försvunnen, varfö jag inte gick ut och letade. Men jag fattade faktiskt inte, jag fattade inte att det var på riktigt, att det var allvar. Jag trodde bara han var ute och festade loss. Jag saknar han så jälva mycket. De gör ont i hjärtat. Usch, men han vet hur mycket jag älskade honom. Han var hela min värld. Tack o lov att jag iaf fick chansen att lära känna honom. Men de finns så många om och varför och frågor jag ALDRIG kommer få svar på. Såg nån honom ramla i vattnet? ramlade han ens ner? Han kanske hoppade? var han själv? var ha full? De gör så ont.. Men nu, nu ska jag få en lillebror och ska själv få en liten plutt. Måste se framåt. Men kommer aldrig glömma min bästa vän. Min älskling, min niklas.