Jag hatar idag igår & imorgon.

Dessa jävla dagar.
Victor säger att jag har betett mig konstigt idag. Idag är det ett år sen hans försvinnande skrämde slag på oss, idag är det ett år sen han dog.
Imorn är det ett år sen dom hittade honom. jag hatar dessa dagar. och ja, jag kanske beter mig konstigt men vet inte vad jag ska göra. Jag vet ,att om jag känner efter vad jag egentligen känner, så kommer jag inte längre finnas kvar. så starkt är det, så starka är mina känslor inför det här, så känsligt är det. Punkt. Så är det. Bara att acceptera, precis som jag ska acceptera att de nu har gått ett år, så snabbt- men ändå en evighet. Jag har ingen lust att skriva om det mer, jag är själv hemma och jag ska inte skriva om det mer. Jag orkar inte, jag vill inte. Jag vill bara glömma. Så igår, idag & morgon existerar inte för mig- inte just nu. Jag klarar inte av det, faktiskt.