fredag 2 oktober 2009

PINCHEIRA?! SVALANDER!? FIGUEROA?

Jo de här med efternamn. Är man sitt efternamn? Tycker du man är det? Jag sitter o gnater på de här skitmycket. Verkligen jättejätte mycket. För som de flesta vet så heter jag ju egentligen inte Figueroa, utan det är ett efternamn jag "fått" utav min styvfarsa - mina småsykons fader, när han äktade mamma. Men Emily Figueroa. Det är ju lixom jag. Det är den jag varit sen jag gick i 6 årsgrupp då jag var så glad över att få byta efternamn. Fattade ju egentligen inte vad det betydde och när mamma frågade lät hon så glad, så jag tänkte -yeah,why not? På ett sätt ångrar jag det. För allt som jag gått igenom har jag gått igenom som en Figueroa. När folk hör mitt namn så vet dom att det är jag. FIGUEROA. maybe its time to let go? Ni kanske inte tycker det är en big deal. Men jo, det är det. Jag SKÄMS när jag pratar med mina kusiner från chile och jag har en annan mans efternamn och inte min pappas. Jag tycker det är så otroligt pinsamt att ha en snubbes efternamn och inte mitt eget kött & blods. Jag SKÄMS för att jag inte kan "bevisa" att jag är släkt med Danny tex. Han är min bror men heter Pincheira. Jag har tillomed ändrat efternamn på Face för att jag skäms över att jag inte heter pincheira och för att "Bevisa" att jag är släkt med de som heter pincheira.Jag har inte en enda släkting som heter Figueroa. Ingen som heter det är jag släkt med, endast mina syskon. Så som sagt, jag är ju egentligen ingen figueroa. ÅH! jag måste sluta bry mej så mycket om vad folk tycker & tänker.

De oroar mig så mycket för jag vet verkligen inte vad jag vill heta i efternamn och jag är så arg att mamma bytte efternamn för jag känner mig inte längre som en"Pincheira Svalander". Pincheira Ibañez heter ju pappa i efternamn. Men egentligen vill jag inte ärva hans efternamn för han har gjort mig så illa så det finns inte. Och mamma. ja- jag älskar henne, Meen. En Svalander vet jag inte om jag vill vara. Känner ju förfan inte ens min egen kusin (varken på mamma eller pappas sida). pratar knappt med mina mostrar, pratar med dom som de vore Aliens. Och de e inte ett dugg jävla kul. Njahe. Jag har en identitetskris. Jag vet inte vem jag är & det är så frustrerande och ja, Svalandersläkten...

Varför är vi splittrade? Varför känner inte jag ens er? Varför visste jag inte ens att ni existerade innan jag blev medlem på face?

ja där har man ju verkligen ett starkt familjeband................................ massa punkter......

Lillebror Danny, de går ju inte sticka under stol med att vi faktiskt är väldigt lika. Båda är lik pappa ":)"

2 kommentarer:

  1. Vilket intressant inlägg. Jag älskar din blogg, återigen, lägg inte ner den. Skriv för dig själv, även om det skulle vara så att ingen, verkligen I N G E N läser din blogg så får du inte lägga ner verksamheten. Du skriver så stora ord i bloggen tjejen, så det borde vara kriminellt för dig att sluta skriva.

    Tillbaka till inlägget.
    Jag heter Sabina Sundgren.
    Sundgren är efter min PAPPA som jag träffade sist när jag var 4 år gammal.
    Efternamnet Sundgren har jag ALLTID haft på papper, men inte tagit till mig i hjärtat eller skrivit i skolan när jag gjort uppgifter eller skrev under med för och efternamn på böcker och dyl. Nej. Då skrev jag Sabina Hed.

    Hed tänker du säkert nu gumman. "Du har väl aldrig hetat Hed?"

    Men jo. Jag tog det efternamnet för att min fosterfamilj heter Hed. Och jag har alltid tyckt att jag hört mer till dom än till mina blodsband. När jag sen flyttade till Sthlm och sa upp kontakten över en natt med min fosterfamilj som jag då bott hos i 16 (!!!!) år, så ville jag även ta bort detta HED som följt efter mig, trots att det egentligen aldrig varit mitt namn. Jag var inte ens en skriven Sabina Hed. Det har aldrig funnits en sådan.

    För mig var det där jättejobbigt. Idag, just nu i skrivande stund är det som om att jag aldrig hetat Hed, alltså som om att jag aldrig skrivit det. Jag får bara ont i magen när jag tänker på det. Kanske är det för att jag är så grovt sviken av och besviken på min fosterfamilj. Kanske är det för att jag kallar mig Sundgren - ett namn jag fått efter min pappa som jag aldrig träffat typ.

    Men när man tänker efter så är det bara ett par bokstäver. Ett par bokstäver som gör att man kan urskilja på människor. Men det ändrar inte våran person eller vårat sätt att vara. Ellerhur?

    Om du skulle byta efternamn är det endast du som skulle tycka att det var jobbigt, alltså om du nu skulle tycka det. För så som du skriver, DU HAR ALLTID VARIT EN FIGUEROA.

    Jag har alltid varit en HED. Fram till för 3 år sen. Då "vågade" jag kliva ur det skalet jag hade dragit på mig som litet barn, i tron om att min fosterfamilj skulle älska mig mer om jag bar deras efternamn. Men så var det ju inte. Men det trodde jag, så tänkte jag.

    Idag är jag en Sabina Sundgren, det namnet känns mest rätt för mig. Min helsyster Monia bär både mammas och pappas namn. Jag bär endast min pappas. Det stör inte mig, att Monia heter Monia Sundgren Jansson. Jag heter Sabina Sundgren, och det räcker för mig. Min syster Monia kanske har andra tankar om varför hon bär dubbelnamn. Kanske hon tänker "nej men det bara blev så, jag ville ha båda!"

    Jag tänker iallafall att efternamnet inte har betydelse på person, men jag förstår dina tankar till syskon osv - på något sätt är det ju fortfarande ett familjeband som både kan förstöra och bygga upp.

    Well. Det var mina tankar om det iallafall.

    Och när vi ändå är inne på det spåret,
    vad ska ditt barn få för efternamn?

    Våra twins ska heta (NAMN) Sundgren Sandberg

    Alltså dubbelt. :) Men alla barn får ju sin mammas efternamn BARA till att börja med på BB.
    Då står det endast mammas efternamn, inte pappas. :)

    Jag hette Kollberg när jag föddes. Det du. ;)
    Efter mammas man som hon var gift med då.
    Sen blev det Jansson en liten runda, sen Sundgren.

    Namnet Hed var ju aldrig skrivet, det var bara jag som alltid skrev så.


    Aja, jag ska alltid prata och prata på en massa.

    Puss puss

    SvaraRadera
  2. När du snackar om allt du gått igenom och så, vill du verkligen ha DIN pappas efternamn? Det är liksom på nåt sätt som om du "Länkas" till honom om du har hans efternamn, om du förstår vad jag menar? Jag förstår vad du menar - verkligen. Men allt du gått igenom? Vill du ge honom det nöjet att du tar hans efternamn då?

    SvaraRadera

Tack för kommentaren hjärtat