ung & gravidღ: Because..

Jag vet inte. Och det har jag sagt, jag vet inte om jag ska gå på Tinos minnesstund. Visst klart jag vill hedra honom, men chocken har inte lagt sig än. Han har varit död i en vecka. Helt sjukt hur ni alla bara försvinner.

Varför gör ni såhär mot er själva? Mot er omgivning?

Det är ju inte er de skadar, det är ju de som blir lämnade kvar. Jag känner bara ilska just nu faktiskt. Men jag vet som sagt inte om jag ska gå, visst klart jag vill hedra tino MEN jag kan hedra han även när de inte är med massa folk. Jag kan sitta i min ensamhet och tänka tillbaka på minnen, men jag kan inte, jag är chockad. och NEJ jag vill inte förstå att han är död. Fan nu har Nickes ettårsdag precis passerat och så kommer det en död till? Jag vill stänga av, "SHUT IT OFF" som gordon ramsay säger. För jag orkar faktiskt inte. Jag vill inte minnas just nu, jag vill inte känna sorgen, saknaden, känslan av att jag kunde gjort nått så mycket annorlunda eller att jag kunde gjort si eller så. Jag orkar inte tänka så. Så därför försöker jag fokusera på skolan och låta sorgen och ilskan komma när jag känner att jag klarar av att hantera den och inte tvinga fram den för de kommer bara sluta med att jag inte kan ta hand om dessa framtvingade känslor och skada mig själv,jag vet det. Så tyvärr nej, jag tror inte jag ska gå på hans minnesstund! Gör jag det inte för mig så tyvärr inte för nån annan heller för jag vill inte att det är min minnesstund ni ska gå på sen. Jag menar allvar nu, jag bryter ihop totalt snart. För jag orkar inte med all sorg. Så snälla luta er inte mot mig, jag är inte stabil själv..