Nu hade han det där djupet i blicken igen.
Det var nästan att jag kunde se mina ögon i hans,
blicken
jag kunde inte släppa den
Där var vi, stirrandes på varandra
och värst av allt;
jag visste inte vad nästa drag skulle vara.

Ska jag fly? Kör vi arga leken? Ska han straffa mig?
Vad gör jag här? Varför lovar jag alltid mig själv att aldrig återvända
Men kommer på mig själv när jag har de tankarna när jag sitter i bilen, på väg dit,

Till honom
hans hem
Slott
näste
fängelsehåla
Där jag skulle
slava
gråta mig till sömns
förtränga i min hela framtid
det som jag visste skulle hända.




Ändå envisades jag med att åka trots mammas desperata försök att få mig att stanna
Jag gjorde allt för att komma iväg hemifrån,
allt för att inte se
tortyren
Misshandeln,

Jag orkade inte

.
Så jag satte mig i bilen
Det är annorlunda den här gången"
Egentligen, allt var bättre än "hemma"
Det som var mitt hem en gång i tiden, men som förvandlats.
Till
jagvetintevad
EN liten skör själ som gjorde allt för att bli älskad
för att trivas
bara få ha ett hem
Inget skrik
Ingen ångest
Inga Måsten
Bara få vara barn..

Om jag ändå hade vetat vad jag gav mig in på..
Om jag ändå hade vetat..